I natt.
Jag vaknar av att någon skriker och bankar på mitt sovrumsfönster.
Yrvaken famlar jag i mörkret, sliter upp gardinen och där står mina två vänner och skriker. Jag hör inte vad de säger. Jag öppnar fönstret..
- De slog sönder oss!
- Vilka?
- Polisen!
- Va?
Jag springer och öppnar portdörren.
H har varit min vän i 11 år, aldrig har jag sett henne så upprörd. Det är ingen överdrift. N kan knappast få fram några ord.
H visar upp sina sönderskrapade handflator medan hon med gråten i halsen och tårar i ögonen berättar:
“Jag och N står vid centrum. Vi var på väg hem men stannar någon minut för att växla några ord med ett par vänner som står och observerar händelserna.
Nu är vi ett litet gäng som står och snackar.
Helt plötsligt springer ett tiotal poliser emot oss. Alla med sköld och hjälm, beväpnade med batonger. Några i gänget springer då i väg, alla åt olika håll. Rädda. N är en av dem.
Hon skriker att jag ska springa. Men nej jag tänker inte springa, jag har inte gjort någonting. Jag är på väg hem. I min ort. Vad kommer de göra? Tänker jag.
Med polisen springandes bakom oss svänger jag in på en gångväg vid centrum, då möts jag av ett tjugotal poliser. Jag springer fortfarande inte, jag går. Tänker att jag ska passera dem och fortsätta gå.
Rätt som det är tar tre poliser tag i mig, kastar mig på marken och skriker,
- NER NER NER!
De höjer sina batonger och börjar slå mig. BAM BAM BAM!
- Vad fan gör ni?! Sluta! Jag är bara på väg hem!
- GÅ, GÅ HÄRIFRÅN! Skriker en polis sen.
- Jag kan inte gå! Snälla slå inte mig! Skriker jag.
BAM BAM BAM! De slår mig ännu mer. Samtidigt som jag tar emot slag skriker de,
- SPRING FÖRFAN SPRING!
En polis lyfter upp mig i min jacka och kastar iväg mig så att jag flyger någon meter.
En annan polis kommer och ger mig en spark på låret och skriker,
- HORA! Din hora spring!
N skriker längre fram,
- H spring!
Tillslut lyckas jag springa..
Allt detta händer på bara några sekunder.
N: Samtidigt som jag springer mellan poliserna delar de ut batongslag. Jag får flera slag på låren och rumpan.”
Jag bor ett stenkast ifrån centrum så de hamnar hos mig. De säger att det är kaos i Norsborg centrum. Polisen slår ner folk på måfå. Aldrig har de känt sig så osäkra i sin egna ort som i natt.
Nu är jag rädd.
Emma C. Ikekwe
