Ungdomsgården – förvaring eller framgångsfaktor?

2011-09-23
Av

Ungdomars dygn kan delas in i tre faser: sömn, skola och fritid. Sova gör man på natten för att tidigt på morgonen stiga upp och gå till skolan där man studerar fram till eftermiddagen. Skolan har tydliga mål och det finns det ett noga utarbetat system för elevens utveckling. Men vad händer mellan klockan fyra och tio?

En del ungdomar går hem till sina föräldrar som hjälper till med läxorna för att sedan skjutsa dem till fiollektionen eller ishockeyträningen. Samtidigt existerar en annan fritid – för en annan ungdom, som av olika anledningar saknar denna hemmamiljö. De möts ute på gatorna och där de skapar en egen verklighet – som för en del fungerar som ett andrum från vuxenvärldens stress och press, men som för andra är en port till kriminalitet och ungdomsfylla. Detta är för dessa ungdomar som välfärdsstaten måste byggas ut.

Det vanligaste förslaget är nya fritidsgårdar. I en välfärdsstat borde det vara en självklarhet att alla ungdomar har ett ungdomshus att gå till. Men en bitter sanning är också att det i Stockholm finns nybyggda ungdomslokaler som står halvtomma – och ungdomar fortsätter att föredra att hänga i centrum. Kanske är anledningen att gatan och ungdomsgården idag fyller samma funktion: Förvaring. Ungdomsgårdar fungerar som ett dagis där unga förvaras för att de inte ska hamna snett. Men vad gör egentligen fritidsgården för att hjälpa ungdomar att hamn rätt? Debatten måste flyttas från bristen på ungdomsgårdar till att ifrågasätta hur meningsfulla aktiviteterna på dem är. Vilken roll ska fritidsgården ha i välfärdsstaten?

Det är dags att utveckla ungdomsgården från att vara en passiv åtgärd till en aktiv insats. Det räcker inte att ungdomsgårdens arbete enbart baseras på relationsbyggande mellan ungdomar och fritidsledare. Ungdomsgården bör bygga sin verksamhet precis som skolan, med en röd tråd. Aktiviteterna ska leda någonstans och ungdomarna ska kunna känna att deras roll och inflytande i organisationen växer med tiden. När man är ung och hänger sina första kvällar på gården ska man kunna ta del av det som erbjuds för att senare tillåtas vara med och utveckla ungdomsgårdens aktiviteter tillsammans med fritidsledarna. Ett system med olika grader av inflytande ger rum för utveckling och ansvarstagande.

Status skapas genom specialisering. Ungdomsgårdarna bör kompletteras genom att skapa sig olika inriktningar, exempelvis idrott eller demokrati. Dessa ska vara ett jämlikt alternativ för de ungdomar som inte har möjlighet att träna ishockey i lag eller gå på konstskola.  Olika inriktningar gör att man kan locka till sig ungdomar från ett större geografiskt område och dessutom få dem att stanna längre tid i verksamheten. Detta skulle bli en naturlig kanal för äldre och yngre att mötas under organiserade former, där den erfarne blir tränare och förebild för den yngre. Ungdomar som ges ansvar lär sig att ta ansvar.

Välfärdsstaten måste ha en helhetsbild. Ungdomsgården ska, på olika och roliga sätt, förbereda ungdomen för framtiden samtidigt som man njuter av nutiden. När områdets skola undervisar om statsskick bör ungdomsgården bjuda in stadsministern för att engagera. Om skolans uppgift är att informera och så ska ungdomsgårdens roll vara att inspirera. Meningsfulla aktiviteter som läxhjälp och CV-skrivning ska vara en naturlig del av verksamheten då många av ungdomarna saknar detta hemifrån.

Man ska inte ha sämre förutsättningar att lyckas i livet för att man valde att spendera sin fritid på ungdomsgården. Den ungdom som tränat ishockey i lag fyra kvällar i veckan kan med stolthet skriva detta på sitt CV som en merit. Målet måste vara att samma sak ska gälla om man skriver att man hängt på ungdomsgården under tonåren.

0 Responses to Ungdomsgården – förvaring eller framgångsfaktor?

  1. Abdirahman Musse
    2011-09-26 at 11:08

    Mycket intressant artike måste jag säga! Fokuset måste flyttas från bristen/behovet av nya ungdomsgårdar till till innehållet i dessa.

  2. Karina
    2011-09-26 at 20:59

    En väldigt bra artikel med många sanningar! däremot kvarstår frågan vad som ska göras när det skapats mötesplatser för ungdomar, där alla förutsättningar för meningsfull fritid finns – men inte utnyttjas av ungdomarna själva. dålig info och reklam skulle kanske någon säga. men om det inte felar där heller då? om den här platsen ständigt arbetar aktivt med info-spridning, samarbeten och PR. Varför blir vissa mötesplatser mer lyckade? Jag har inte svaret själv, men uppmanar gärna till debatt på frågan eftersom den är viktig

Leave a Reply