När konsensus kommer före ideologin

2011-11-09
Av

Konsensus eller samförstånd har blivit det nya ordet som förklarar en hel del i dagens politik. Politiska motsättningar och debatt över viktiga ämnen som välfärd eller utbildning känns som något man läser i historieböckerna. Partierna verkar sträva efter att söka samförstånd med väljare eller andra partier för att stärka sin position, ideologin kommer i andra hand. Man kan fråga sig själv om det handlar om makthunger eller svag övertygelse hos politikerna som tillåter detta spel att ske.

Idag är det inte alls ovanligt med radikala förändringar i partiprogrammen efter valfiasko. Man tenderar att byta ståndpunkt istället för att jobba mer på frågorna och bearbeta sin politiska ideologi. Vem minns inte de Nya Moderaterna som uppstod 2006 med sin nya riktning och med en valkampanj som mest såg ut som marknadsföring och detta efter ett valfiasko som de hade 2002. Om man fortsätter att behandla partiprogrammen som produkter (dvs. anpassa dem till den efterfrågan som finns där ute), tror jag att det kommer orsaka misstro hos väljarna. Detta har jag till viss del redan märkt och även upplevt själv.

Idag består riksdagen av två block och ett ensamstående och utfryst parti. Det som förbryllar mig mest är att det finns större motsättningar hos respektive block än de motsättningar som överskrider blocken. Alltså har man bildat dessa lag som hålls ihop med en hel del kompromisser när man kan hitta bättre vänner i det andra laget. Socialdemokraterna och Moderaterna skulle passa bäst ihop av alla, men ett samarbete mellan dem skulle innebära en maktförskjutning som naturligtvis inte är önskvärd. Det är det politiska spelet som fört och för dessa partier allt närmare varandra. Man undrar hur länge det kan hålla på innan väljarna säger ifrån. På sätt och vis har det redan skett menar vissa samhällsjournalister och det har tagits i uttryck genom att man i missnöje röstat på populistiska partier. Allt detta låter vanvettigt när man bryter ner det så här och det, mina vänner, är dagens politik

Med allt detta sagt så kommer nästa fråga, vems axlar vilar ansvaret för förändring på? Man kan inte vänta på en frälsare och detta kommer sannolikt inte att tas upp av politikerna själva. Det är väl också så att den som kräver en förändring får även stå för dess arbete? När det gäller problem likt dessa kan man inte vara för ivrig eller för tidig.

Kanske är det trots allt inte så oansvarigt att avstå från att rösta. Tills vidare blir det något att fundera över. Jag drömmer om den dag då samhället tar tag i den här frågan och slår vakt om demokratin. Sker det ingen skärpning snart blir misstro det nya ordet som beskriver morgondagens politik.

3 Responses to När konsensus kommer före ideologin

  1. Basar
    2011-11-11 at 18:17

    Fett intressant artikel! Tycker att du tar upp ett aktuellt ämne, som många diskuterar – fast förklarar på ett enkelt och kraftfullt sätt vad det verkligen handlar om.

    När politiker glömmer bort varför de är politiker, dvs. företräda intressen av sina väljare, och istället sysslar med PR och röstfiske – då blir den representativa demokratins brister extra tydliga.

    Hade dock velat höra dina tankar kring: vad är vårt, medborgarnas, ansvar? Ska vi vänta på att politikerna hittar tillbaka till idealen eller är det dags för oss att, ännu mer och ännu fler, löser problemen själva?

  2. Amir Kekya
    2011-11-14 at 11:06

    samhällsproblem är hela samhällets ansvar att lösa dvs. medborgare. jag har svårt att se självklara lösningar men något kan vara att synliggöra lobby-ismens inflytande som till stor de bidrar till dagens situation. politiker fiskar efter deras ekonomiska stöd och och kompromissar en hel del på den änden med.

  3. Kasper
    2012-06-07 at 22:33

    Intressant ämne du tar upp Amir!

    Jag ser det såhär: Politiken är ett uttryck för ekonomin. Ekonomin är kapitalistisk. Politikerna i staten ska se till att det ekonomiska systemet får vad den behöver, ideologin anpassar sig efter läget. Om kapitalismen vill ha utförsäljningar, då fixar politikerna det, sossar, vänsterpart-ister, Sverige demokrater eller moderater det kvittar, de kommer alla springa kapitalismens ärenden.
    Men det finns hopp, megafonen är ett av dem! En mötesplats i förorten utanför staten. Där man kan börja tala om sådana här problem utan att fiska röster.

Leave a Reply