Miljonprogrammet – vårt hem, deras lekstuga

2013-04-12
Av
Vårt hem, deras lekstuga

Inflyttningen till storstäderna under början av 60-talet blev allt mer större, framåt 1965 var bostadsbristen en stor fråga. Man startade det stora projekt som idag kallas för miljonprogrammet men då kallades Bostadsbyggandet, och som gick ut på att bygga upp en miljon bostäder på 10 år. Man hade en standardskiss över hur planritningarna skulle vara. Byggandet pågick i storstäderna runt om i Sverige. Idag år 2013, då inflyttningen pågått sedan 60-talet, har antalet invånare ökat till nästan det dubbla. Enligt Statistiska centralbyrån var antalet invånare i Stockholm under 60-talet drygt 950 000 invånare, idag är vi 1,3 miljoner invånare och 2030 beräknas vi vara 2,5 miljoner invånare.

Det som sker just nu är att istället för miljon så är det miljardprogrammet som börjar byggas upp. Man börjar lägga fokus på nya planer, planer som kommer att påverka tusentals invånare, speciellt i förorterna. Arbetslösheten ökar ständigt i många utav våra områden. Vi möter dagligen klyftor som särskiljer oss. Dagligen får vi se hur vi dras längre ut från cirkeln. Kraven på arbeten stiger, fler ungdomar och nya generationer får allt svårare att skapa sig den grunden som de egentliga förtjänar. Absolut är det positivt att börja bygga nya områden så som Nya Ursvik som ligger norr om Järvafältet i Stockholm, nya förbifarter och motorvägslänkar mellan E18- och E4. Men när detta sker så sker det på bekostnad av andra. Vi har Järvaområdet som påverkats oerhört mycket under de senaste åren. Skolor har lagts ner, resurser till skolor har minskat samtidigt som kraven blivit allt hårdare på utbildning, arbetslösheten är varierande men oftast hög. Vårdcentraler läggs ner och annan service flyttas bort. Detta påverkar oss alla som bor i dessa områden. Runt om i Sverige kan vi se resultaten av miljardprogrammet: Tensta i Stockholm där kackerlackor och mögel börjat ta över fortare än vad vattnet rinner från kranen, Biskopsgården i Göteborg där satsningen är ett flertal övervakningskameror som kan vridas 360 grader, och Rosengård där man snart börjat avskilja området med en mur som i Berlin på 60-talet. Dagligen ser vi effekten av mer korruption och mindre satsning på de områden där behovet är som störst, som resurser till skolor och unga, bättre kommunikation och fler möjligheter.

Den upprustning av fasader jag fått se genom till exempel Järvalyftet var ommålningar av de byggnader som var mest synliga för allmänheten. Portdörrar förnyades, gårdar rustades med mer grönt, men samtidigt fanns mindre lekmöjligheter kvar för barn. Den individutveckling som behövs tas ifrån de unga och detta stoppar en karaktärsskapande stege.

Snart är den andra fasen av Järvalyftet igång. Denna gång i Hässelby-Vällingby, med namnet Hässelby-Vällingby visionen 2030. Vi vet ännu inte specifikt vad det kommer innebära för folket som bor i området, men jag känner på mig att mycket av dagens problematik som existerar kommer att borstas under mattan istället för att förebyggas. Fokuset kommer läggas på den lilla delen bostadsrätter som ska byggas. Den positiva punkt kring detta bygge nissarna gått ut med är att det ska vara en symbolisk entré och en möjlighetsfaktor för många. Bull 2 the sheeeet att det är så. Satt med Kousha och Sina hemma hos mig och läste lite kring lyftet. Innehållet var poetiskt vackra ord som fick mina ögon att lysa som stjärnor får himlen att lysa. Man talade om för mig att området kommer att vara en plats där jag kommer vilja bo på, en möjligheternas ort med andra ord. Låt er inte luras mitt folk, med detta vackra ytterblad kommer ett innehåll som många kommer bli överkörda av. Hyrorna kommer att höjas, hyresrätter kommer att omvandlas till bostadsrätter och många har tyvärr inte inkomsten för att klara det. Vi blir allt mer och snabbare bortglömda.

Känner själv att jag hoppar ifrån min röda tråd, den egentliga anledningen till att jag skrev denna text är att DET ÄR ENKELT ATT GRÄDDA TÅRTAN MEN SVÅRT ATT HANTERA INGREDIENSERNA.

Det lyft som egentligen borde göras för att skapa denna stora förbättring som nissarna ständigt utlovar är att ha mer och nyttigare dialoger med det berörda folket, folket som bor i dessa områden och som lever i områdena. Det är bara de som har den framtida nyckeln för att åtgärda de existerande problemen. Med lyft så tänker jag upprustning på invånarnas villkor och inte förnyelse på plånbokens villkor.

Vi boende i dessa områden, vi som kallar dessa områden för vårt hem, vi som skapar oss en grund i dessa områden får betala för miljardprogrammet. Vi får lida medan de får sitta kvar på sina maktpositioner. Den funktions- och trafikseparering som dagligen hålls är den stora orsaken till utanförskap och fysisk segregation. Våra områden blir allt mer oattraktiva med enformig arkitektur, storskalig bebyggelse och torftig utemiljö, medan ett attraktivt miljardprogram för nya gäster välkomnas med röda tulpaner och chokladask.

Vi får broschyrer med färgglada mönster där de manipulerar oss med texten ”Vi gör det här för dig, vi ger dig nyckeln till friheten och skapar möjligheterna för dig”. Deras målgrupp är inte vi, det hela är ett spel, deras målgrupp är pengagivande investerare. De skapar ett nytt system, ett nytt samhälle med en ny definition på demokratin och förintelse.

Kawar Amedi, Megafonen

Tags: , , , , , ,

3 Responses to Miljonprogrammet – vårt hem, deras lekstuga

  1. Ulla Englund
    2013-04-12 at 15:12

    Väldigt fint skrivet!

  2. Alexander
    2013-04-12 at 17:13

    Miljonprogrammet var ett projekt som skulle lösa bostadskrisen för de som flyttade till storstäderna. Arbetstagarna fick möjligheten att starta sin karriär i dessa områden, många flyttade ut efter några år. Under den stora invandringsvågen till Sverige så blev just dessa områden ett område där många med imvandrarbakgrund bosatte sig. Tyvärr som du säger så är segregationen i den fart att ännu idag så har många inte den möjligheten eller den effektiva förmågan att flytta ut. Med gående år så får de “lida” allt mer för att den attraktiva entrèn ska lyftas fram. Du uttrycker i din text också att effekten från byggandet av den deluxformade stan visar klara bilder, enligt mig så är det här bara början.

    Jag känner er smärta och besvikelse.

  3. Iris Berggren
    2013-05-20 at 09:17

    Så bra skrivet – Tack!

Leave a Reply