Megafones debattartikel i SvD

2012-05-08
Av

Denna debattartikel publicerades ursprungligen i SvD

 

 

Det hopp som väcktes i samband med Järvalyftet har förbytts i hopplöshet. Trots att miljarder satsas förvärras arbetslösheten och skolor läggs ned. Politikerna borde lyssna på de boende, skriver Basar Gerecci, Rami Al-Khamisi och Amir Kekya, från den lokala organisationen Megafonen.

När Järvalyftet inleddes hoppades många boende att det skulle bli ett kraftfullt svar mot politiken som bortprioriterat Järva sedan det byggdes på 1960 och 70-talen. Istället ser hur vi hur Järva fortsätter stå i samhällets skugga och segregationen i Stockholm cementeras.

Projektet har sedan inledningen kantats av protester mot dess odemokratiska tillvägagångssätt. Samtidigt har området på kort tid fått uppleva nedläggning av både Bredbyskolan och Bussenhusskolan, och även skattekontoret i Tensta har försvunnit. Detta betyder att människor får det allt svårare att utföra sina viktigaste vardagssysslor, som att gå i skolan. Men framförallt förmedlas en bild till de boende att deras område är mindre viktigt än andra.

Hoppfullheten inför Järvalyftets möjligheter att motverka framför allt den höga arbetslösheten och de dåliga skolresultaten, har för många övergått i en växande kritik. Kritiken besannas av statistiken. SvD:s senaste granskning av projektet visar bland annat att arbetslösheten har ökat sedan Järvalyftets start 2007.

När modellen för Järvalyftet till råga på allt presenteras som förebild för den förestående upprustningen av landets övriga miljonprogramsområden blir denna fråga en viktig nationell angelägenhet.

Vi menar att Järvalyftet är ett projekt som befäster den redan påtagliga segregationen i Stockholm. Denna segregation är i första hand ekonomisk och politisk. Det är allvarligt att en kommunal storsatsning, som tar många miljarder skattekronor i anspråk, bidrar till att de sociala och mentala barriärer som klyver vår stad fördjupas.

Bristen på medborgarinflytande i Järvalyftet är en central fråga. När Järvas befolkning förhindras att aktivt delta i den process där deras levnadsförhållanden radikalt formas om, bekräftas det ojämlika maktförhållande som råder mellan det politiska styret och medborgarna i våra förorter. Den enas maktfullkomlighet är den andras maktlöshet. En viktig ingrediens i den spridda frustrationen bland många av förortens medborgare är upplevelsen av att inte kunna påverka sina öden. När den politiska klyfta fördjupas cementeras det ”vi-och-dom”-tänkande som är segregationens mest påfallande kännetecken. Segregation handlar nämligen inte i första hand om geografi – det är en fråga om makt, och klyftan mellan de som har och saknar den.

Vi upplever tydligt hur levnadskvaliteten för de boende har försämrats, och hela området springer just nu med stormsteg mot en skräckinjagande framtid där hembygden reduceras till en sovstad. Att Husby träff, det lokala medborgarhuset i stadsdelen Husby, nu flyttas till sämre och mindre lokaler är ett illavarslande tecken på denna utveckling.

För oss är det uppenbart att denna systematiska omflyttning av resurser kraftigt förstärker klyftorna mellan stadens olika delar. En människas bostadsadress blir en allt viktigare faktor för dennes livsvillkor och förutsättningar. Om vi samtidigt beaktar den stigande arbetslösheten och de fortsatt katastrofala skolresultaten, ser vi hur Järvalyftet snarare bidragit till än motverkat den skarpa gränsdragningen mellan innerstaden och stadsdelarna i Järva.

Med kritiken följer behovet av alternativa lösningar. En kritisk omvärdering av projektet är nödvändig.

Det första steget i dag bör vara att skapa nya demokratiska strukturer som säkerställer de lokala invånarnas direkta inflytande i Järvalyftet, ett förslag som tagits fram av det samlade föreningslivet i Husby. Genom styrgrupper bestående av lokala medborgare, med verklig röst i beslutsorganen i stadshuset, kan Järvalyftet få den folkliga förankring som i dag saknas. Det är först när de boende får inflytande över hur projektets medel fördelas och prioriteringar görs, som Järvalyftet har en chans att uppnå sina högt ställda ambitioner. Medborgarnas inflytande är i sin tur beroende av att projektet kontinuerligt redogörs för samtliga boende, vilket varit helt frånvarande i arbetet hittills. Utan insyn har vi ingen möjlighet att hålla våra politiker ansvariga för deras handlingar.

Utbildning och arbete är två avgörande frågor för människors liv, och behoven kring dessa frågor är stora i Järva i dag. Järvalyftets framgång är därför helt beroende av att förbättra skolornas resultat och skapa fler arbeten för boende på Järva. Det som gjorts hittills har varit alldeles för lite, och framgången av det gjorda är högst tvivelaktigt. Att Hantverksakademin fått 23 miljoner kronor för att yrkesförbereda ungdomar som saknar gymnasiebetyg, men tappat 80 procent av sina elever innan avslutat läsår, är ett tydligt exempel på detta.

Vi menar att enbart lokalbefolkningen har kunskapen att komma med de rätta åtgärderna och metoderna för att Järvalyftet ska bli ett sant lyft. Därför är de lokala styrgrupperna och en utökad dialog med de boende helt avgörande.

Frågan vi ställer i dag är: ska Järvalyftet bli som tidigare misslyckade miljardsatsningar, eller lyssna till Järvaborna och skapa ett mer sammanhållande Stockholm?

BASAR GERECCI
RAMI AL-KHAMISI
AMIR KEKYA

Megafonen


Tags: , , ,

Leave a Reply