Ett möte på Sollentuna station

2013-02-26
Av

Idag såg jag en man gå runt Sollentunas tågstation…
Han satt först i samma café som jag med ett glas vatten och tittade alla förbipasserande.

Jag funderar varför han har fått min uppmärksamhet, har jag också blivit smittad av den fördomsfulla bilden av hur en papperslös borde se ut?
Jag ville gå fram för att ge honom ett informationsblad som vi har delat ut under de här dagarna, där det står vad som sker nu med poliskontroll osv på olika språk. Men det var något som stoppade mig. Varför skulle han vara papperslös?

Allt detta med kontrollanterna, att polisen stoppar alla som kan vara misstänkta har gjort mig mer observant, man har själv varit i den situationen nära släkt och vänner har också varit det. Man blir orolig, förstår inte vad som sker. Och man utvecklar alltmer hatkänslor mot polisen och detta sanslösa samhälle.

Jag ser hur polisen försvarar sig genom att kringgå ämnet med att deras uppgift inte är att jaga papperslösa, utan jobbar med ordningslagar. Jag ser hur de flesta tittar bort när polisen står och kontrollerar alla som inte har “svenskt utseende”. Jag ser hur Sverige omvandlas varje dag till en fälla för invandringen. Och hur vi som är en del av detta samhället segregeras och stigmatiseras. Jag känner bara att dom retar oss att agera, vi påverkas direkt och det står i vår makt att stoppa hela Reva-grejen. Vi måste organisera oss, det är vår lärdom!

Jag går till tågstationen och där är han, mannen som jag tror är papperslös. Jag vill gå fram till honom, men han tittar bort. Jag märker att jag gör honom obekväm. och jag själv blir nervös. Så jag skippar det hela och tar tåget hem. Men känslan av obehag och maktlöshet följer hela vägen.

Macarena C., Megafonen

Tags:

Leave a Reply