Eld i hjärtat

2013-03-25
Av

Det enda sättet jag kan förklara känslan är: eld i hjärtat.

Det börjar med ett sms från Bahare, hon dubbelkollar om vi fått ett slutgiltigt ja från de panelmedlemmarna som ska representera “the new school” på Hässelby/Vällingbys första Harakat med temat Hässelby då och nu. I sömnen ser ja sms:et, ler och tänker att ja inväntar svar från producenten Dilan, rapparen Yaoli, och tyngsta Linda P.

Ja duschar o gör mig i ordning, väljer ut klädesplagg som jag senare under dagen ska trycka till våran capoeira-event i maj. Sina ringer, ja missar samtalet o ringer upp.

- “Sina, ja e på väg, mailar dig en roll-lista inför Ortens Favoriter, kan du trycka ut den?”

Alltid redo för allt, mailar Sina den till Kawar och kedjan som e Megafonen fixar.

Jag stiger på tunnelbanan i Åkeshov och skrämmer Magda som sitter i vagnen. Vi möter upp Bana i Vällingby, växlar några ord med Magdas kompisar från förr, och vi börjar knata ner mot lokalen.

En äldre dam står och delar ut kristna tidningar, Bana tar en tidning från damen. Jag frågar henne varför hon tog den, när hon sedan sträcker sig över och ber mig hålla den för att hon inte hade vantar. Hon svarar; om den äldre kvinnan krigar här i kylan, klart jag ska visa uppskattning och ta tidningen. Det är just de uttalandena som alltid tänder gnistan lite till och jag får en lärdom av min egna dotter.

I lokalen står grabbarna, Sina och Kosha och uhmmm… steker ägg. Ok d här e grejen, Kosha steker äggen i mikron, och resultatet… ja vi kallar det för plastägg! hahahaha.

Abbaz choppar jordgubbar och fixar tamam yoghurt-drinkar, alla samlar sig, vi brunchar på och delar historier om bax och galna skoltiden, vi garvar hjärtligt.

Kl 1 sätter mötet igång, vi röstar om datum och plats för Ortens Favoriter. Vi kringgår ramadan som är mellan juli och augusti, och sätter datumet till 24 augusti, tror ja, ja var nämligen tvungen att gitta till min andra familj och passion capoeiran!

Innan jag går säger jag något som är så viktigt för organisationen. Mina ord;

“Jag anser att hälften av artisterna ska vara tjejer och allra viktigast att den stora artisten som stänger festivalen ska vara tjej”. Folk instämmer, men jag är inte säker på att det har satt sig i våra medvetanden hur stor impact sådana åtgärder gör för att pusha på alla nivåer för kvinnorna, istället för att göra en grej på sidan för tjejer. Det här skulle vara ett fett kort för tjejernas naturliga plats i och utanför organisationen.

Inspirerad taggar jag mot bibblan, ja ska lämna tillbaka alla politiska böcker Sina satt mig att läsa, min sanna mentor jag alltid önskat mig. Jag konstaterar att jag lärt mig mer om kampens mekanismer från min tid med Megafonen än jag har gjort under hela mitt väldigt politiskt aktiva liv. För det är jag tacksam för då kan jag ge ännu mer till kampen!

Ett snabbt in och ut från Capoeira-familjen och några samtal med de tänkta panelmedlemmarna till Harakat. Deras ord: “Det klart vi ställer upp för våran ort”! Ahhh allting känns rätt, allt passar in. Det är ingen lek eller falskhet, alla vet vad vi gör och varför. Jag möter upp Megafonen-gänget igen och nu är vi på väg ut till Alby. Några jag inte såg tidigare på mötet har anslutit sig. Basar visar tyngsta web-showen han har satt ihop. Shunu har blivit grym på design, alla tittar och ännu en hyijp moment.

Väl i Alby köps d fika och ja o Bana haffar de 2 sista pirogerna i det skumma fiket vid stationen, men de va goda som alltid.

Vi går mot Fanzingo, och möts av hyijpade Norra B gänget, de möter oss utanför dörren för att hälsa oss välkomna.

Det är hög musik på, Bana sätter på Lilla Namos låt Höj volymen tills d blir äckligt. Fanzingos lokaler där vi är har en liten biosalong, så Lilla Namos video visas på stora skärmen. Jag konstaterar va tyng hon e, och kopplar det till kampen, hon pratar liksom om att Sverige alltid vill att man ska vara tyst, men vi ska höja volymen tills det blir äckligt. Ni vet den där känslan när alla svenskar yani, tittar på en som om man bara stör… aaa då ska man fan stå på sig och höja volymen till max. Det är Megafonen, att höja volymen på kampen tills vi vinner! Utan att backa!

Emma e tyng, hon kör på, sätter dagordningen och går in. Vad ska vi heta, Alby eller Botkyrka? Det är många diskussioner, och vi från de andra grupperna delar med oss av erfarenheter från att ta på sig ett stort geografiskt område, och föreslår att man börjar mindre, blir stark och låter istället ort för ort visa sitt engagemang och automatiskt ansluta sig. Den andra tjejen jag glömt namnet på :) påpekar att norra B är rätt tajt och man rör sig naturligt mellan orterna. Det röstas till slut att namnet blir MEGAFONEN NORRA B! BRAHHHP BRAHHHP! Välkommen till familjen, vi backar varandra, desto fler desto starkare!

Norra B beskriver hur de vill driva 2 viktiga kampanjer. Alby är inte till salu och kampen för fritidsgården. Ett starkt engagemang kommer från kortsidan av bordet, jag minns inte hans namn nu. Men han menar på att det är dags att köra hårt mot hårt, och börja med aktioner, för att begära att den lovade fritidsgården kommer till skott. Vi pratar om hur Pantrarna i Göteborg kämpade för sin fritidsgård, genom att storma ett nämndemöte och begära ut beslutsfattarna på torget så att de kunde känna på hur det är att ha sina möten i kylan. Killen i ändan av bordet konstaterar att de skulle kunna bygga upp gården själva om så krävdes, de andra instämmer. Jag förstår igen varför aktioner, och att sätta hårt mot hårt är så viktigt! Ansvarsposter delas ut, det blir mer utbyten och planer. Ett lyckat möte avslutas med att Emma klubbar den officiella starten av Norra BBBBBBBB!

Det dags för Magda, Bana och Sina att ta sig till Harakat-mötet i stan. Basar, Yasir och David stannar kvar med bröderna och systrarna i Fanzingos lokaler.

På tåget hem sitter jag med Mr Molina, han lär mig mer om vikten av aktioner, och delar berättelser om lyckade aktioner mot massdeportationer. Det blir hjärtskärande när han berättar om sin flykt som ensamt barn till Sverige, hans ord präntar sig i mitt hjärta.

Jag förklarar för honom om utmaningen jag känner för att befästa vikten att vi bör ha förståelsen för hur vi kan agera för kvinnor i våra medvetanden, så att det inte blir en fråga på sidan av utan nånting vi genuint bär med oss. Vi kommer fram till att vi kan ha en workshop om hur vi kan befästa detta.

Med elden i hjärtat kommer jag hem, slår på studion, och krigar beatet, med namnet “enad oooort” föds. Micen e på, fjärilar i magen blir eld i hjärtat som blir till orden……En enad förort SEGRAR!

VIVA MEGAFONEN!

Underdogassasin, Megafonen

Tags: , , ,

Leave a Reply