Dags att prata segregation

2011-09-26
Av

I en tidigare debattartikel på Megafonen Debatt (19/9) skriver professor Masoud Kamali att ”den etniska segregationen fortsätter att växa både i Sverige och i andra europeiska länder.” Kamali fortsätter med att varna oss för att vi har att göra med en övergripande ”segregation som inte bara har ett geografiskt ansikte i form av boendesegregation” utan att det rör sig om en social struktur som präglar stora delar av samhället. Den etniska boendesegregationen bör därför analyseras, adresseras och attackeras som ett socialt snarare än ett geografiskt problem. Det är med andra ord en fråga om demokrati och inte demografi.

Det är även viktigt att understryka att Kamalis slutsats om att den svenska segregationen är ”mångfacetterad och genomsyrar många delar av vårt samhälle” inte är taget ur luften. Tvärtom har han ett brett empiriskt stöd från flera vetenskapliga undersökningar och statliga rapporter som har klarlagt att det existerar seglivade mönster av segregationsmekanismer i viktiga samhällsinstitutioner såsom bostadsmarknaden, sjukvården, utbildningsväsendet, arbetsmarknaden och inte minst inom det politiska systemet. Att påstå att Sverige är ett delat land – en nation i segregation – är därför ingen snurrig konspirationsteori. Det är en dyster verklighet för alla förortsbor som bor i stigmatiserade stadsdelar i städernas utkanter. Utestängda, utslängda och utanför.

Men vad är då segregation och varför är det mer en fråga om demokrati än demografi? Segregation handlar inte bara, som det populärt hävdas, om att ”olika” människor bor på olika platser. Det handlar om att vi har ojämlika levnadsvillkor beroende på var vi bor, vilken hudfärg vi har och vilken inkomst vi får. Det obestridliga faktum att det är svårare att få ett jobb om man heter Nabila och bor i Tensta än om man heter Anders och kommer från Kungsholmen är ett konkret exempel på segregationens sociala kedjeeffekter.

Att ”Anders från Kungsholmen” har ett högre värde i ett skevt samhälle där vithet är normen skvallrar inte bara om segregationens rasistiska dimension, men det illustrerar även att socioekonomisk status och bostadsort är avgörande faktorer vad gäller tillgång och tillträde till arbete, sjukvård, utbildning och politiskt inflytande. Och det är den här inneboende logiken att göra skillnad på folk och folk på grundval av hudfärg, inkomst och geografisk härkomst som gör segregation till ett antidemokratiskt fenomen. Detta eftersom en segregerande politik så tydligt strider mot principen om allas lika värde och mot det (ouppfyllda) demokratiska löftet om att alla ska ha likvärdiga möjligheter och chanser i samhället, oberoende av ”ras”, etnicitet och klass.

Förekomsten av ett orättvist samhällssystem där pigment och plånbok i stor utsträckning bestämmer inte bara var vi lever utan hur vi lever är givetvis ett akut och allvarligt demokratiskt problem som måste tas på största allvar. Men trots att klyftorna mellan ”Vi” och ”Dom” fortsätter att öka, i både retorik och praktik, så talas det sällan om segregation i den offentliga debatten. Istället är politiker upptagna med att prata ”integration” – samtidigt som de praktiserar segregation, till exempel genom att ständigt referera till ”svenskar” och ”invandrare” som motpoler, sälja ut stora delar av allmännyttan och göra om bostäder till handelsvaror på marknaden eller besluta om nedskärningar i välfärden (särskilt i fattiga förorter).

Men nu är det dags att vända det luddiga integrationsbegreppet ryggen och istället placera segregation på den politiska dagordningen. Och om den riktiga riksdagen vägrar att tala om – och agera emot – segregation och istället fortsätter att predika integrationens falska evangelium föreslår vi på den rikstäckande organisationen Forix – Förorternas Riksdag att bekymrade förortsbor (och andra som vill arbeta mot segregation och för social rättvisa) tar ett gemensamt spadtag och mobiliserar mot den förslumning eller ghettoisering som följer i segregationens spår. Det finns redan uppmuntrande tecken på ett politiskt och socialt uppvaknande i Sveriges förorter där progressiva gräsrotsrörelser, eldsjälar och ideella organisationer aktivt arbetar och samarbetar för att göra sina förorter till bättre områden att leva i.

Forix mål är att spela en ledande roll i det pågående projektet att renovera och rehabilitera förorterna. Vår ambition är att fungera som en stödorganisation till unga förortsbor som vill jobba för en social upprustning av sin stadsdel. Här kan Forix erbjuda ett brett och landsomfattande nätverk, nya kunskaper, coachning och ett forum med resurser för initiativ. Förhoppningen är att Forix ska fungera som en skuggriksdag eller som ett parallellt parlament till Rosenbad och arbeta för att göra exkluderade röster hörda i samhällets åsiktsbrus. Därför vänder vi oss i första hand till unga människor mellan 15 och 25 år som kommer ifrån marginaliserade Miljonprogramsområden.

I egenskap av att vara Förorternas Riksdag blir därför vårt första symboliska lagförslag att förbjuda det luddiga och urvattnade integrationsbegreppet. Som den amerikanska sociologen Dr. Julia Hare har uttryckt det är ”integration inget annat än en illusion om inklusion”, för när allt kommer omkring är den integration som politikerna vurmar för inte mycket mer än ett abstrakt ideal, medan segregation är en konkret verklighet. Så, låt oss prata om verkligheten istället.

 

Forix- Förorternas riksdag

Nationell satsning för ungas ökade möjligheter till samhällsengagemang.

Tags:

Leave a Reply